one step forvard and two steps back.
jaha, då har man stått på sig, efter ett år lyckades jag tacka nej till att jobba när ja egentligen skulle vara ledig.
borde inte vara så svårt tycker ni, men hey ett stort steg för nillan e inte alltid ett stort steg för alla andra.
jag har så mycket annat jag borde hinna med och ta tag i.
kanske börja packa snart. de e tydligen första september snart..
det känns som att ja gått omkring dom senaste dagarna i något slags töcken, vart blek och orkeslös.
jag behöver något som får färgen att återvända till mina kinder.
jag fick förvisso ett kanske två glas vin och en jävla massa ost hemma hos jonte idag, men de blev jag nog mest trött av.
nu är det iaf långhelg som ligger framför fötterna och det ska bli najs, riktigt najs!
